”..10 mil och lite till, trampa på trampa på…”

Så nu är Tour de finnmarken körd, fint landsvägslopp i skogen.

Finnmarksturen

MTB långlopp 112km

yes! ÄNTLIGEN ett riktigt långlopp i sverige, finns som sagt ganska få sånna. men de va riktigt roligt. (långt=roligt) mycket grusväg, mycket fint. de ändå jag kan klaga på är väll att de inte regna för då skulle jag mått lite bättre =) (ja får då skulle fler ha brutit och jag kommit högre upp i resultat listan.

In i första backen kommer jag först ikapp Angelica som jag kör om och efter uppför kommer nerför och nere i den backen kommer jag ikapp chefen, efter att ha legat bakom honom ett tag så väljer jag att gå upp jämnsides i en backe. Där hör jag hurra rop efter honom och för att inte sabba en bra grupp så väljer jag att inte attackera utan jag jobbar med i gruppen där chefen ligger. efter ett tag försöker han förklara för mig att han inte har någe vatten… jag ger honom min flaska med frasen ”Drick lite de ska räcka till min nästa lagning”. efter ytterligare 20 min i den gruppen klagar han på att han inte kunde köra på 100% när han inte hade dricka och jag ger honom lite till av min dricka och när jag väl får tillbaka flaskan så är den tom… KUL! 2 mil till min nästa lagning. i gruppen gick de väll okej, men efter några ikapp körningar av Chefen när jag varje gång skrek IDIOT! efter honom och sa att han skulle ta de lungt och jobba med gruppen för de håller bättre i längden. Drygt 200 meter innan min lagning hör jag en kraftig smäll i skogen, då var de bara jag å jimmy (chefen) som låg tillsamans eftersom att gruppen hade splittrats. jävlar tänker jag nu har nån jäven som hatar cyklister och har börjat jackten…

I farten när jag susar förbi Johan Östblom (som skulle langa åt jimmy skrek jag till honom ”Nån har skutit Jimmy!” hela gruppen han stod i börja garva

Efter de fick jag köra ganska länge själv, hamna i en grupp som jag fick släppa och sen var de solokörning för mig.

Foto: 42Hz på Happymtb.org

på denna bild va jag så grymt koncetrerad att jag tappa uppfattningen om omgiven, märkte inte ens att de va en fotograf där.

efter denna upförskörning fick jag en en konstig känsla i mina ben, de va som 1000 nålar i musklerna men inge mer än de, de gick att köra på utan problem, de gjorde bara ont. ca 1,5 timmar innan målgång hände någe nytt..

jag fick så hård kramp att jag blev tvungen att kliva av cykeln.. skrämande, men de hände bara en gång som tur va.

4timmar och 58 minuter med chefen bakom mig. jag är nöjd. och som Förklaring hur han körde va ”men alla kör ju sitt race, varför ska jag bry mig om några motionärer och hur långsamt de kör?!”

jag kan bara sucka djupt till de uttalande…

hoppas ni inte är allt för uttråkade av all text. kommer med mer bilder sen någon annan gång! 😉