Igår vann svenska stafett damerna ett lite överraskande guld efter en ytterst fin upphämtning och avslutande spurt av den urstarka Kalla. Jag vet dock inte om jag tycker det känns tragiskt eller ofattbart roligt att se halvfeta svenskar iklädda myskläder hoppandes runt av lycka för att Sverige har tagit ett guld i OS. Frågan jag ställer mig när jag ser detta är hur de hade reagerat fall de inte hade gått lika väl? Hade samma personer blivit upprörda och irriterade på att de inte lyckades med ”deras arbete” hade deras hundratals träningstimmar varit helt bortblåsta i deras ögon eller hade man gett dom bragdsguldet för att de hade försökt?

Jag som idrottare ser på sport lite med andra ögon och de som tittar på sport och tror de vet allt om alla sporter under OS. Jag är mer imponerad av allt runt om, men jag vill inte ta något bort från de svenska atleterna och deras service team som de har bakom sig, ett guld för en person brukar involvera flera tusentals timmar av träning, tränare, ledare, massörer, naprapaten och service män…

Grattis Sveriges HELA OS trupp (ink. Ledare och servicemän!)
Och OS är inte slut än..