Ni vet den där känslan man får i kroppen när man träffar någon som berättar hur bra det går för dom på ett eller annat sett. Oftast blir man glad för den personen men ibland så blir man besviken eller arg ”varför ska den personen lyckas/få allt men inte jag?!”. Inte allt för ofta får man dock känslan av ”jag ska nog visa dig, jag ska göra det du gör 15 gånger bättre”.

För någon dag sedan så var det så att jag tände till när någon berättade, den där känslan där man har ett litet leende på läpparna i tankarna och en liten sporre för framtida träning. ett litet sug efter att få visa att man är lite bättre än dom.

Helt klart en motivations höjare så nu laddar jag inför nästa år med ännu lite mer driv och jädrar anamma…