Foto: Cykelkanalen.se
Ja då var det dags för ytterligare ett Lida Loop. Detta år lite dammigare än vad det brukar vara. Jag lyckades få med mig Matilda som hjälp vilket var till stor hjälp då det var otorligt varmt och man behövde verkligen få i sig så mycket vätska som det bara gick. Väl på plats med alla andra som skulle åka så tog vi oss och hämtade nummerlapp, monterade den och sedan förbi Cykloteket tältet för att slänga in en väska och vidare till Startfållorna men i lite brist på rutin och tid så hade många redan lagt in sina cyklar och jag fick stå långt bak i min fålla. Inget att göra åt det bara att bita i det sura äpplet, dricka vatten och vänta på starten.
Foto: Matilda Neumann
När starten gick och vi tog oss an startbacken så blev det som vanligt, lite hugg om placeringar och spår sen kom vi ut på motionsspåren och jag trodde inte det var sant. det dammade något otroligt, man såg ca 3-4 cyklister framför sig sen var det kört. Efter en stund märkte jag hur det började bli svårt att andas av allt damm men tänkte inte mer på det.
Foto: Matilda Neumann
Första loopen flöt väl på som den brukar, bra tempo på platten och försöka hålla tempot när det blev tekniskt, försökte plocka så många placeringar som det bara gick där jag kunde, sen var det dags för den loopen jag måste träna betydligt mer på. Den mer tekniska andra loopen, försökte hålla ett bra tempo genom dom bitarna men kände snabbt att jag varken hade ben, teknik eller lungor. Jag fick aldrig något riktigt flyt och fick bara svårare och svårare att få i mig luft, det började bränna i halsen och lungorna, så jag slog av lite på tempot och började mata så gott jag bara kunde.
Foto: Cykelkanalen.se
Sen ut på sista loopen så visste jag att det inte var långt kvar och handlade till stor del om att bara överleva. Försökte kräma ur det sista ur mig och fick riktigt bra flyt och lyckades till och med spräcka upp den gruppen jag körde med i en teknisk utförslöpa (den enda på banan) vilket jag blev otroligt nöjd över. Sen var det sista 4km där man kommer ut på dom stora vägarna innan lida och börjar se folk som ligger framför. Jag kände att jag inte riktigt hade power i benen men när en Kille från Knivsta kör om i värdens fart och säger ”kom igen! nu kör vi” så tänder jag till och börjar mata, vi kör om några och så är det min tur att ladda på. Då lyckas jag tydligen hänga av honom. Inte riktigt det jag ville så jag försökte vänta in honom men det gick sådär, han kom aldrig riktig ikapp men jag fortsatte bomba på och tog in några placeringar.
Foto: mtbfoto.se
Bra ladd hela vägen in.
2:45 nånting och 36 plats. Kanske inte det jag ville men ändå helt okej med tanke på att jag har haft ont i ett knä veckan innan..
Foto: Matilda Neumann
Jag vill bara säga att TACK till min underbara fru som såg till att jag tog mig runt, hejjade, langade och hann även med att knäppa några bilder!