Förbannelsen kvarstår…

Östgötsloppet är ett sådant lopp som jag har ett problem med, jag har aldrig kommit runt. Även så gäller det iår. Jag gick in i loppet med förhoppning att min hälsena, som jag har haft problem med i veckan skulle hålla och fungera under hela loppet. Tyvärr var inte fallet så idag. Efter ca 30 mins körning så hade adrenalinet så börjades de med en del kantvindskörning. Gjorde ett bra jobb med att köra upp dagens kapten Tony och efter det bytte vi riktning och det blev en liten lucka som blev svår att täppa då adrenalinet hade släppt och hälsenan gjorde sig påmind vilket gjorde att jag gjorde det som kändes rätt, släppte på farten och accepterade nederlag.

jag rullade långsamt hela vägen tillbaka hittade några som körde på som jag släppte.. Körde lite mer, så Wallén ståendes njutande i solen. Prata lite med Emil som tyvärr hade kraschat pga av folk som är rädda för vind och inte kan svänga.

bara att bryta ihop och bygga upp igen.. Frågan är bara hur trasig hälsenan är…