Jag trodde väl egentligen itne att jag skulle bli så påverkad av någon man inte känners bortgång.

Vid nyår fick jag veta att en av dom artisterna jag lyssnat mest på de senaste åren har gått bort. Han gick bort tidigare under hösten med än så länge ingen officiell dödsorsak. Han har kallads för din favritrappares rappare med helt galna och komplexa rim till musik som varit otrolig.

Jag mins första gången jag hörde något från honom än idag, av någon anledning sitter det kvar i mig, det va i en bil ner till Tyskland, det va mörkt och regnigt och jag av någon anledning fick upp Danger Dooms album och fastnade direkt på den, jag lyssnade på den om och om igen så länge jag hade motagning och innan vi skulle kliva på båten hade jag panik att jag inte skulle kunna hinna ladda ner hela albumet som offline spellista. Jag lyckades! sen efter det har jag nog aldrig slutat lyssna på MF DOOM eller alla hans sido projekt.

En låt, som jag haft med mig länge är denna:

Bara för några månader sen så insåg jag vad dom sjöng och bröt ihop skrattandes, jag har altså sjungig eller nynnat på denna låt i säkert 10 år och aldrig insett… Jag kan ju säga mig att jag kände mig rätt korkad.

Men hans musik har gett mig så stor glädje, dels att lyssna på hans musik och utforska dom han har inspirerat. Att kunna säga: Hey! den där artisten har ju samplat från MF DOOM, eller vänta, den texten kommer ju från MF DOOM. Han är en legend och kommer leva kvar som figur, karraktär och person. Har ni inte hört något från honom så lyssna!

Sen, som liten bonus; Jag vill inte direkt säga att MF DOOM är nerd-core. MEN(!!) med tanke på att han hämtar inspiration för sina karaktärer från teckat och serier så gjorde det att jag hittade en annan artist som går under namnet CZARFACE som hämtar sin inspiriation från samma plats, när jag fick veta att dom gjorde ett album tillsamans så…. ja lyssna… jag älskar det!

Ett annorlunda inlägg men jag tycker att de va värt de…

Jag har ju helt klart en plan inför nästa år och mycket bygger ju runt min träningsplan från som jag använder via trainingpeaks vilket litar väldigt tungt på CTL (Crontic trainging Load) och TSS (Training Stress Score) som bygger på varandra och är ett medel för att räkna hur vältränad man är men det är alltid lite subjektivt men är helt klart en bra indikation om vart man ligger. och fall planen ska gå ihop så och mitt mål.

TrainingPeaks har en uträkning som säger att man ska ligga på en viss CTL för att klara en viss tid på ironman, vill man komma under 10h så ligger det på knappt 130 i CTL vilket är dubbelt så mycket som jag någonsin har haft och inte riktigt där jag hade tänkt ligga på. Framförallt eftersom att jag haft lite dålig motviation och prioriterat annat ett tag så jag är rätt långt bort från mina ”forna glansdagar” iaf när det kommer till CTL (statistiken som räknas)

Men, nu känner jag mig faktiskt riktigt motiverad och jag känner att jag vet vad som måste göras för att komma dit jag vill och slå dom personerna, nej jag menar målen jag har satt upp. Nu är det bara timmarna och träningen som saknas. Men för varje dag som går och varje träningspass som utförs kommer jag ett steg närmare!

Jag står inför en stor utmaning framöver och det är inte själva träningen utan allt runt omkring, framförallt när det kommer till kost och sömn. Jag hoppas på att med hjälp av statistik med hjälp av en app som är kopplad till mitt tränings program så jag har koll på intag och förbränning, och inte bry mig om vad jag äter bara jag äter. Där emot kommer sömnen vara en utmaning framöver.

det är skönt att sova, ibland har jag även väldigt svårt att somna, för att sedan vara tvungen att gå upp extra tidigt. Helt klart en ond spiral jag inte hittat någon lösning på än så länge.. ända jag vet är att jag regel sover för lite..

Imorgon är det dags för att komma tillbaka till verkligheten!
Första dagen på jobbet med nya utmaningar! För se vad det ska betyda i framtiden! Det ger även möjligheten till nya rutiner så jag kanske får till träningen lite bättre framöver!

Sen såg jag att det finns några platser kvar till Jönköpings halvdistans. Någon som är villig att sänka liter pengar för att stödja mitt plågeri så kan ni alltid Swisha mig! Länken finns i ett tidigare inlägg

Jaha. i helgen hade det egentligen varit dags för att göra min stora utmaning, nämligen Ironman Kalmar. Men eftersom att det är framflyttat ytterligare ett år så blir det ytterligare ett år av att träna och kämpa för att nå mitt mål med sub 13h. Kanske inte är riktigt rättvist med tanken på att utmaningen var ”ett års träning” men pga pandemin och rådande världsläge så är det svårt att hitta någon form av alternativ.

Jag försöker helt klart hålla motivationen uppe och försöker leta inspirationen uppe genom. Så nu till helgen är planen att köra IRONMAN VR 20 som är en virtuell halv IM. Så bli spännande och se fall man kan sätta några bra tider, detta är doch utspritt på 3 dagar så jag tänkte försöka vara så snabb som möjligt på dom olika så jag ska köra en gren om dagen; 5k löpning (ist för simningen), 90km cykling och en halvmara. Tanken är att göra det på under 5h, gärna närmare 4:30 men vi får se hur det går och om värmen håller i sig.

Eftersom att det blir ytterligare ett år av träning så betyder det X antal fler mil på cykeln och X antal kilometer i skorna. Det kostar både slitdelar, skor och energi så fall ni vill göra en godgärning och se mig få höra frasen ”You are an IRONMAN!” nästa år skulle jag uppskatta erat stöd! Ni kan alltid Swisha mig på 0702370398 eller använda denna QR kod!

Hur många gånger har man inte sagt ”på måndag” eller ”nästa vecka”. Men hur många gånger kan man säga så innan det blir hyckleri? alla har vi väl känt att det har skitit sig med ett träningspass eller 2 men vad ska man egentligen göra när det väl skiter sig?

för mig så brukar det fungera bra i början av veckan tills något har hopat sig och tar lite extra tid som gör att ens hela plan fallerar och då brukar allt gå åt pipan för mig. Men hur tar man sig ur detta egentligen? Ibland brukar jag tänkta att det inte gör något och att jag ska ta igen det dagen efter, men nu har det på sistone blivit mer och mer att jag tar några extra dagar för att komma tillbaka på 0. Kanske inte det smartaste fall det händer flera gånger på rad. Frågan är bara hur man kommer ur detta mönster, någon som har något tips?

Cronic Traing Load, kort och gott hur dålig form har du just nu. CTL är ett värde som TrainingPeaks jobbar med för att se hur påfrästad din kropp är efter den träningen du har gjort under en viss period och är ett väldigt bra verktyg för att se så att man tränar mot ett bra och realistiskt mål utan att ”överarbeta sig”

Vad är då ett rimligt mål inför ett ironman? INGEN aning. jag googlade runt lite innan jag satt upp mitt mål baserat på mina mål och då verkade det hamna på runt 120, Jag tror inte jag har varit över 70 sen jag började använda TrainingPeaks så det ska bli intressant att se hur det går, Men sen jag började använda TrainingPeaks så har jag inte riktigt att jag har haft någon plan eller seriös planering, Men nu har jag det, får se om jag lyckas följa den. Jag har alltid haft bra koll på hur man ska träna och så men har aldrig riktigt följt den själv då jag varit för lat eller vad man ska säga. Nu med hjälp av dels en tränings plan att följa, som jag faktiskt fick ändra nu när Kalmar blev framskjutet (tack för supporten) och Whoop så tror jag att jag kanske ska kunna lyckas. Eller aa, nu har jag ju alla möjligheter till att lyckas samt ett år extra

Det har ju helt klart blivit en trend att köra gravel och det växer och växer för varje månad. Nu i helgen var det tanke att världens ”största” gravel lopp i Kansas nämligen Dirty Kanza ett otroligt långt lopp på merparten grusväg. Loppet har väl funnits lite på min radar men det har bara varit där.

Nu när allt har blivit mer instängt och avstängt så är det flera som kör sina egna lopp så som Ted King som har fått en ide alla ska kunna köra en DIY (Do It yourself) DK på lokala vägar. Det har fått flera att tänka bland annat en god vän till mig, som har kombinerat DIY-DK med Vätternrundan och kommer i helgen köra Dirty Sörmland längst denna bana. Helt galet, problemet är dock att jag blev otroligt sugen på att köra. Mycket för hela upplevelsen, att göra en sån epic tur.

Det har fått mig att tänka, inte på själva utmaningen, eller aa joo. Den vill jag göra men på själva äventyret. eftersom att jag har flyttat till ett nytt område där jag inte hittar och vet vart alal vägar går så har det blivit mer äventyr med att hitta nya vägar men jag har insett att många vägar här slutar plöttsligt i grusvägar och att skogsstigarna helt plötsligt blir grusvägar. Kort och gått jag hittar inte. Utan jag behöver lära mig att hitta och för första gången NÅGONSIN insett att jag har för många cyklar… Eller nej egentligen inte, men jag inser att av dom cyklarna jag har just nu (som bara blir äldre och mer förlegna) så skulle jag behöva ersätta dom med nya och eftersom att det stora fokuset ligger på Ironman loppet nästa år så kommer det ta ett tag innan jag kommer sitta regelbundet på MTBn igen och Cyklocrossen kommer jag nog inte tävla på inom något år. Så dom ska bli ersätta av en gravelbike till hösten är min tanke.

En cykel som kan allt och bli mitt ”hitta väg vapen” äventyrs cykel, dags cykel och vinter cykel…

Vad håller egentligen på att hända? ja i största allmänhet.

Egentligen hade jag ju en plan på att ge mig själv 1år att träna inför ett Ironman som skulle utföras på samma tid som min dotters förlossning. Det har egentligen gått sådär då det har tagit mer tid att ta hand om ett litet barn än vad jag hade trott. Men tidigare i veckan fick jag ett mail. Jag får 1 år till på mig att träna inför det.

Så nu har jag tagit en paus på ett par dagar för att samla lite tankar om vad som egentligen håller på att hända runt om i världen och hur årets planer har grusats och hur man ska ta sig vidare ifrån detta… Det kommer bli som tidigare, fast annorlunda

är inget jag har jätte mycket av… Men det är något jag måste skaffa mig, jag har ju inte direkt uppdaterat jätte mycket här men det beror mycket på att jag inte har haft någon riktig tid eller ork att sätta mig ner och skriva. Men just nu känner jag att jag behöver skriva några rader.

Jag har väl insett att detta kommer vara mycket svårare än vad jag först hade trott, jag trodde aldrig det skulle bli ”lätt” men jag börjar inse att den halvtaskiga moralen jag har haft till träning tidigare måste försvinna och bli bättre. Framförallt nu när Lisette har kommit.

Allt är en liten avvägning just nu, mitt Whoop band säger att jag sover dåligt och oregelbundet och bör ta det lugnt men ändå känner jag att jag inte riktigt får in den träningen jag borde/ska.

Det jag måste ta börja ta tag i är:

• Planera, inte planera mer utan planera BÄTTRE
• Ta tillvara på tiden
• Hitta små knep och genvägar
• Vara effektiv

VIssa saker låter rätt så lätt att ta tag i medan andra är inte alls är så en enkla. Problemet är lite att ett hus och ett barn tar betydligt mer tid och energi från det jag först hade tänkt. Lissette lyssnar än så länge inte på att hon ska vänta och hon har svårt att sysselsätta sig medan jag tränar, Men vi jobbar på att hitta små knep och genvägar för att lyckas.

Team Sky pratar om marginal gains, men jag tror att dom kan vara rätt stora för någon som inte har tid. Samtidigt som jag försöker att inte lägga tid och kraft åt små saker utan fokusera på träningen och återhämtningen…

Det är en utmaning… helt klart