Att det är sommar hat ju inte undgått någon och det betyder att man umgås med sina vänner ute, och grillar. Igår var vi bjudna hem till en av mina vänner för att grilla, mycket lyckat och mycket trevligt må jag säga! Att kunna slappna av med sina vänner är rätt skönt att kunna göra mitt under säsongen, synd att man inte kan vara ute i solen på vintern när man normalt vis har lite mer tid över.
Nu är det laddning inför Skåne helgen nästa vecka som gäller!
Inget allvarligt då, men jag hade inte trott att en sak som denna skulle hända..
I helgen var jag och min bättre hälft Matilda bort bjudna på hennes väns bröllop, jag har bara varit på ett bröllop tidigare i mitt liv och jag kan väll inte säga att jag tyckte de va så sjukt kul. Men detta va mycket roligare. Efter en mycket fin ceremoni i kyrkan av en något otippad och spontan präst som tillvardags åker MC så bar det av mot festlokalen via båt (för brudparet, vi andra tog bil).
Väl på plats fick vi stå i snålblåst och regn (åtminstone tror jag de va regn, kan även ha varit svallvågorna) och välkomnade brudparet.
Bra middag, vackra tal och en något annorlunda bröllopsvals som avbröts och blev en bröllopsbugg.
När kvällen började gå sitt slut, efter tårta och omstrukturering av bord så hände de! Inte bara hade jag druckit vin (som jag inte lärt mig än) utan jag gjorde något jag inte gjort sen jag gick i 5an, nämligen dansat pardans! Jag blev uppbjuden av Matildas något bestämda kompis Emma. Men jag hann köpa mig lite tid genom att skämma ut Matilda med min första dans på över 15 år… Jag hörde inte så mycket skratt när hon dansade och jag mest snubblade runt. Men det berodde nog till stora delar på den höga volymen på musiken.
Jag var tvungen att be Matilda om bevis på att jag faktiskt har gjort de..
Sen lämnar jag er med en mer lättsam bild som tröst
Min nyfunna bonus vän Philip (Emmas pojkvän) Matildas photobomande kompis Gustav och jag som slicka mig om läpparna HELT omedveten om kameran..
Så, då va man altså ett år närmare H30. Känns som min nya nivå på 30års kris, fast jag kallar det för H30 kris…
Igår var nästa en helt vanlig dag för mig som spenderades med en lång dag på jobbet eftersom att vi hade inventering. när jag kom hem så fick jag en riktigt fin överaskning…
Min sambo hade fixat paket till mig, men jag var väldigt sliten efter jobbet så den riktigt fina födelsedags middagen fick vänta. den blir imorrn då vi kombinerar inflyttningsfest med min och Matildas födelsedagar.
Fast gårdagen blev bra till slut ändå och denna morgon började med ett leende på läpparna
Inte bara först in i duschen idag
Igår var det dags att terrorisera lite lokal invånare här i Sörmland, igår var det nämligen Ceresloppet i Katrineholm. Även fast det bara var ett motionslopp så tänkte jag att de kunde vara kul att köra de, dels för att Matildas mamma bor rätt så nära och för att det är skönt att komma iväg på ett rejält träningspass med lite fart.
Vi var nästan 100 personer som kom till start, kanske 30 av oss bestämde oss för att vi hade bråttom och körde snabbgruppen som skulle hålla 30+ men jag tror nog vi höll mer 35+ vilket jag inte hade något emot. Samarbetet i klungan funkade bra med inga större oroligheter.
Efter bara 3 mil bestämmer sig en från brudpiga att det skulle vara kul att cykla lite snabbare och jag var snabbt på men med drygt 9 mil kvar och 2 man kände vi att det inte skulle hålla så vi drog oss tillbaka. Klungan tappade åkare ju längre loppet gick och när det va drygt 4 mil kvar blev det väldig stiltje när dom ”riktiga” cyklister kände att taktik var viktigare än en jämn fart och det blev väldigt mycket rävspel och avvaktining på vem som skulle göra vad, dom som inte hade tävlat så mycket tidigare förstod inte riktigt vad vi höll på mig och beslöt sig för att gå upp och hålla tempo. Då kom attackerna!
Efter att gått iväg med ca 5 man som kände sig något slitna blev vi ikapp hunna av ca 3 man till och då blev det snabbt ovilja att dra, klungan närmade sig och jag visste att det inte var långt kvar, så jag passade på att dra ifrån utbrytargruppen med en stark attack för att visa att jag menade allvar. Efter en bit tittar jag bakåt och ser att jag har en ensam följeslagare från Hymer som ville samma sak som jag så med drygt 2 mil kvar blev det lagtempo på 2 man, vi drygade ut försprånget och fick spurta om segern, men eftersom att ingen av oss visste riktigt vart målet var blev det lite halvhjärtat in på den knappt 100 meter långa målrakan efter 2 tekniska svängar.
En person som inte tillhörde infödingarna hade visat vart skåpet skulle stå.
Foto: Niklas Jonsson
Klockan är straxt efter 10 nu, man har hunnit diska, betala lite räkningar, äta frukost och gå nästan en timma. påväg ut på promenaden så sa min sambo ”är det dethär att vara vuxen är?” Kliva upp tidigt på en ledig dag för att hinna med massa saker man inte hinner med i veckan ist för att ligga kvar och sova halva dan. fast där måste jag nog säga att Matilda är mer vuxen än mig då jag knappt kom upp ur sängen…
Promenad i solen
När katterna får besök så dansar dom inte på bordet. Beviset kom nu i helgen.
I helgen var vi i Flen för att återhämta oss från veckan, jag tog faktiskt med mig cykeln men det blev inte riktigt så mycket cyklat som jag hade önskat, veckan har sugit riktigt mycket kraft ur mig och jag vill inte bli sjuk innan nästa helg.
Jag måste erkänna att jag trivs rätt bra när jag är borta från stan, oavsett om jag är i Dalarna eller i Sörmland, så länge jag kommer bort från WiFi och ständigt pipande i telefonen blir jag lugn.
Jag får alltid suget efter att starta nya projekt och får nya idéer när jag är iväg men sport jag kommer hem igen så känner jag att jag inte hinner med något..
