Tillbaka till min återblick på vad som har hänt medan jag hade lite blogg upperhåll. Jag han ju faktiskt ”tävla” under den perioden, nämligen Stockkholm största och häftigaste motionslopp.

Jag var väldigt orolig inför loppet för vad som skulle hända, hur många skulle dom släppa iväg samtidigt och hur många skulle följa med den första gruppen och inte veta hur man skulle cykla, eller för den delen hur många bilister skulle skita i avspärningarna? det var inte bara en person som hotade med att öka farten när dom såg cyklister. Men jag blev mycket lugnare när jag var på plats och såg antalet poliser som var på plats. Otroligt bra jobbat måste jag säga!

Efter att starten hade blivit skjuten med någon minut så drog vi även, även fast en av Skoda åkarna höll på att missa starten för att han va å pissa. Vi rullade genom stan i måttligt tempo så alla skulle hinna med. Mycket propaganda cyklande blev det genom stan, väldigt coolt måste jag säga.

Vid kilometer 0 drogs tempot upp avsevärt med mycket folk över vägen som ville köra snabbt, men jag hade koll på att det skulle vara en lång dag så jag följde bara alla andra som ville komma längst fram, vilket var lite temat under dagen. Påväg ut till Nynäshamn blev jag väldigt pissnödig, och kände att jag var tvungen att göra något åt det, men varje gång jag ville stanna så drog tempot upp. Så höll det på ner till nynäs, väl där nere var jag iväg på en liten utflykt men insåg snabbt att jag inte kunde stanna ”mitt i stan” för att pissa så jag slog en knut och fortsatte. Temat med fartökningarna fortsatte när jag ville stanna påvägen hem från Nynäs.

Med förhållande vis få kracher så kände jag mig rätt säker i klungan, trots att det var mycket skrik där mer rutinerade cyklister försökte förklara för mindre rutinerade cyklister hur man skulle bete sig i klungan. Men med ca 3 mil kvar blev en cyklist väldigt trött framför mig och bestämde sig för att lägga sig ner mitt framför mig. Det gick bra för mig, men eftersom att ingen ville släppa förbi mig så passade jag på att pissa efter att jag slängt blicken runt mig för att se om det fanns någon annan snabb cyklist som blivit inblandad, och efter att jag såg en La Chemis åkare göra samma sak som jag passade jag på att att tömma min blåsa vilket jag hade sett fram emot ett bra tag! Efter pausen så börjde vi rulla där ifrån och vi beslöt oss för att laga ikapp klungan, sagt och gjort, 10 jobbiga minuter senare var vi ikapp. Då började vi närma oss stan och med drygt 14 mil i benen så var jag lite seg. Krampkänningar mitt inne i stan och mycket folk i vägen var inte riktigt melodi, kom inte fram och folk var ostrukturerade och trötta vilket resulterade i en stökig spurt och en 27 plats. Jag är väll typ nöjd.