FIGHT!

https://www.youtube.com/watch?v=CDfguSpZn_M&feature=youtu.be

Det har hänt några gånger tidigare, att folk har börjat slagits på cykel tävlingar. Men det har aldrig när de fortfarande har suttit på sina cyklar. Lite intressant att dom börjar slåss och samtidigt trampar på, tidigare slagsmål jag har sett har de väntat till dom har cyklat klart eller så har de stannat och ”gjort upp”. Min största fundering är ju: vad handlade det om? säkert något Italienskt. Jag tycker att bestraffningen dom fick var helt rätt, osportsligt upptränaden = utkastad från tävlingen! hård och rättvis, det är bra att man sätter upp klara och tydliga regler. Tror ni dom ångrar sig?

Ännu en helg…

Fast denna gång hade jag 2 hjul under mig och en nummerlapp på mig…
Jag och min snälla sambo tog tillfället i akt och begav oss ner till Skåne för att hälsa på lite vänner, samt att tävla lite.

I lördags var det Ringenloppet som bestod av ett varv som va 11km långt, platt och nästan vindstilla i en extrem värme. Jag höll mig bra med i klungan fram tills de 2 sista varven där jag letade mig uppåt i klungan. Eftersom att det hade gått ihop så drog det ihop sig till spurt. Med vinden i ryggen drog jag igång lite förtidigt och insåg att målrakan var lite längre än vad jag trott. Slutade 5a i Senior.

Efter det drog vi in till stan för att umgås med Matildas vänner som var snälla nog att låta oss bo hos dom, vilka vänner!

På söndag drog vi iväg på Elisedals GP. GP är normaltid inte min starka sida, men för varje start så blir jag lite bättre! Idag var det rätt gnälligt då ingen riktigt ville köra och jag lyckades att placera mig fel i varje attack. Men sånt händer, fick spurta i huvudklungan och tog en stabil 9onde plats, först av seniorerna från huvudklunga.

Påväg hem hälsade vi på min kompis Elin som var hos sina föräldrar i Norra Skåne för att äta en bit mat, en riktigt god vildsvinsgryta! Tänk vilka underbara vänner man har! Efter de tog vi en liten paus i Jönköping hos min barndomsvän Fredrik där vi blev bjudna på mat åter igen, denna gång en kompromiss. Eftersom att han nyss fyllt år ville han ha tårta, jag kände mer för någon macka, lösningen blev en riktigt god smörgåstårta..

Vad skulle man göra utan alla vänner?

Och vad skulle jag göra utan min underbara sambo som kört bilen hela vägen ner och hela vägen upp.. Vad skulle jag göra utan henne?

Terroriserar ortsbefolkningen

Inte bara först in i duschen idag
20140504-122041.jpg

Igår var det dags att terrorisera lite lokal invånare här i Sörmland, igår var det nämligen Ceresloppet i Katrineholm. Även fast det bara var ett motionslopp så tänkte jag att de kunde vara kul att köra de, dels för att Matildas mamma bor rätt så nära och för att det är skönt att komma iväg på ett rejält träningspass med lite fart.

Vi var nästan 100 personer som kom till start, kanske 30 av oss bestämde oss för att vi hade bråttom och körde snabbgruppen som skulle hålla 30+ men jag tror nog vi höll mer 35+ vilket jag inte hade något emot. Samarbetet i klungan funkade bra med inga större oroligheter.

Efter bara 3 mil bestämmer sig en från brudpiga att det skulle vara kul att cykla lite snabbare och jag var snabbt på men med drygt 9 mil kvar och 2 man kände vi att det inte skulle hålla så vi drog oss tillbaka. Klungan tappade åkare ju längre loppet gick och när det va drygt 4 mil kvar blev det väldig stiltje när dom ”riktiga” cyklister kände att taktik var viktigare än en jämn fart och det blev väldigt mycket rävspel och avvaktining på vem som skulle göra vad, dom som inte hade tävlat så mycket tidigare förstod inte riktigt vad vi höll på mig och beslöt sig för att gå upp och hålla tempo. Då kom attackerna!

Efter att gått iväg med ca 5 man som kände sig något slitna blev vi ikapp hunna av ca 3 man till och då blev det snabbt ovilja att dra, klungan närmade sig och jag visste att det inte var långt kvar, så jag passade på att dra ifrån utbrytargruppen med en stark attack för att visa att jag menade allvar. Efter en bit tittar jag bakåt och ser att jag har en ensam följeslagare från Hymer som ville samma sak som jag så med drygt 2 mil kvar blev det lagtempo på 2 man, vi drygade ut försprånget och fick spurta om segern, men eftersom att ingen av oss visste riktigt vart målet var blev det lite halvhjärtat in på den knappt 100 meter långa målrakan efter 2 tekniska svängar.

En person som inte tillhörde infödingarna hade visat vart skåpet skulle stå.

20140506-220243.jpg
Foto: Niklas Jonsson