Jag har tydligen börjat ta dethär med cyklingen rätt allvarligt, för att få den absolut bästa träningen har jag börjat köra testcykel även på sommaren, som tur är har jag en riktigt bra test cykel på jobbet och med tanke på att vi flyttat närmare jobbet så behöver jag inte kombinera pendligen och träningen på samma sett som tidigare, nu använder jag tiden som jag pendlar på för att värma upp/varva ner. Allt för att göra så att kvaliteten på passen blir så bra som möjligt!
Jag har på sista tiden testat att leka lite med Strava, för er som inte känner till det så är det en tränings app där man kan tävla mot andra användare. Man lägger upp olika delsträckor ”segment” där andra användare kan se din tid och tävla mot den.
Jag gillar funktionen, principen och själva appen. Frågan är bara; kommer jag överleva med den appen eller kommer den stiga mig till huvudet? Jag är en rätt tävlingsinriktad person och eftersom att man tävlar mot andra användare finns det en stor risk att mina horn blir för stora och att jag kommer ”leta upp” segment i området bara för att slå deras rekord under mina turer.
Kommer träningen bli lidandet när jag ska träna en viss sak eller kommer jag bara ta det som en ”kul grej”?
Får väll köra ett tag och se vad som händer!
Inte bara först in i duschen idag
Igår var det dags att terrorisera lite lokal invånare här i Sörmland, igår var det nämligen Ceresloppet i Katrineholm. Även fast det bara var ett motionslopp så tänkte jag att de kunde vara kul att köra de, dels för att Matildas mamma bor rätt så nära och för att det är skönt att komma iväg på ett rejält träningspass med lite fart.
Vi var nästan 100 personer som kom till start, kanske 30 av oss bestämde oss för att vi hade bråttom och körde snabbgruppen som skulle hålla 30+ men jag tror nog vi höll mer 35+ vilket jag inte hade något emot. Samarbetet i klungan funkade bra med inga större oroligheter.
Efter bara 3 mil bestämmer sig en från brudpiga att det skulle vara kul att cykla lite snabbare och jag var snabbt på men med drygt 9 mil kvar och 2 man kände vi att det inte skulle hålla så vi drog oss tillbaka. Klungan tappade åkare ju längre loppet gick och när det va drygt 4 mil kvar blev det väldig stiltje när dom ”riktiga” cyklister kände att taktik var viktigare än en jämn fart och det blev väldigt mycket rävspel och avvaktining på vem som skulle göra vad, dom som inte hade tävlat så mycket tidigare förstod inte riktigt vad vi höll på mig och beslöt sig för att gå upp och hålla tempo. Då kom attackerna!
Efter att gått iväg med ca 5 man som kände sig något slitna blev vi ikapp hunna av ca 3 man till och då blev det snabbt ovilja att dra, klungan närmade sig och jag visste att det inte var långt kvar, så jag passade på att dra ifrån utbrytargruppen med en stark attack för att visa att jag menade allvar. Efter en bit tittar jag bakåt och ser att jag har en ensam följeslagare från Hymer som ville samma sak som jag så med drygt 2 mil kvar blev det lagtempo på 2 man, vi drygade ut försprånget och fick spurta om segern, men eftersom att ingen av oss visste riktigt vart målet var blev det lite halvhjärtat in på den knappt 100 meter långa målrakan efter 2 tekniska svängar.
En person som inte tillhörde infödingarna hade visat vart skåpet skulle stå.
Foto: Niklas Jonsson
Så, då va de avklarat, årets första tävlings helg.
I lördags var det Jönköpings varvlopp som gällde. Mycket bättre väder iår jämfört med ifjol gjorde att motivationen var lite högre än i fjol. Veckan innan har varit en riktig skit vecka, mycket jobb, stress och dålig kost. Men jag åkte ner för att träna och hade ingen större ambition att prestera då. Ingen nervositet, ingen oro innan start bara suget av att tävla. Loppet gick som jag hade räknat, jag höll mig kontrollerad genom hela loppet och försökte lite halvhjärtat placera mig i spurten där någon mitt i klungan bestämde sig för att svara i telefon eller kanske beställa en hämt pizza då han bromsade till och höll på att bli överkörd av mig, men jag slutade helt okej mitt i klungan.
Efter det bjöd jag ut mina vänner som hjälpt mig på lördagen på middag men efter en vandring nere i Jönköping så visade det sig att alla ”bra” ställen var fulla så vi slutade på en Kina krog.
Söndagen bjöd på vind, vind vind och vind. Sa jag att det blåste? Jag kan summera loppet med 2 saker, man kan ALLTID köra högprofilshjul och man kanske alltid ska ha med sig träningshjul oavsett…
Ja, de blåste och ja, jag hade mina höga högprofilshjul med mig vilket betydde att jag i dagens kastvind fick hålla mig utanför klungan lutandes in mot vinden bara för att hålla mig kvar på cykel. Mot slutet av det långa varvet visste jag att man kommer ut i ett farligt kantvindsparti vilket det även blev, så farligt så att det blev en vurpa på 5-7 hjul i en positions kamp, tur att man visste om det och låg först. Efter kraschen kom vi ut på ett parti innan start och mål där jag fick leda ett långt led av cyklister i dryga 53km/h riktigt bra känsla att veta att jag har en form att slipa på resten av året.
När vi kom in på dom små varven efter så blev de mycket tajtare och jag missade lite i kantvinden och blev avhängd, dels för att jag tappa rulle och dels för att jag kände mig orolig och obekväm i klungan.
Resultatet av helgen: som 6:an hade som slogan tidigare ”hyfsad hög lägsta nivå” lite så kände jag mig i helgen..
När katterna får besök så dansar dom inte på bordet. Beviset kom nu i helgen.
I helgen var vi i Flen för att återhämta oss från veckan, jag tog faktiskt med mig cykeln men det blev inte riktigt så mycket cyklat som jag hade önskat, veckan har sugit riktigt mycket kraft ur mig och jag vill inte bli sjuk innan nästa helg.
Jag måste erkänna att jag trivs rätt bra när jag är borta från stan, oavsett om jag är i Dalarna eller i Sörmland, så länge jag kommer bort från WiFi och ständigt pipande i telefonen blir jag lugn.
Jag får alltid suget efter att starta nya projekt och får nya idéer när jag är iväg men sport jag kommer hem igen så känner jag att jag inte hinner med något..
som bekant är det så att man alltid passar på att göra saker som man inte brukar när ens respektive är borta..
jag verkar dock ha en liten sne uppfattning om vad man ska göra. jag började med att äta påvägen hem, handlade den Juicen jag ville, tränade i lugn och ro, jag sitter nu med mitt favorit te, Cefar och skräckfilm..
antingen är det fel på mig, eller världen..
troligen det förstnämnda..
Idag är det första dagen då folk har vågat sig ut på sina cyklar med smala däck på, första dagen man cyklar på den cykeln man ska köra Vättern på efter att köpt den på REA förra året..
Idag är dagen alla cyklister blir kallade idioter.
Påväg hem idag så stöter jag på 2 personer som tyckte extra mycket om cyklister. En av dom satt på en parkbänk i solen och när han får se cyklisten så reser han sig upp, petar sig mot huvudet upprepade gånger och skriker ”ÄR DU DUM I HUVUDET” cyklister svarar glatt: ”Inte vitt jag vet” och vinkar..
En bit senare svänger cyklisten ut på en lite större väg när han blir omkörd av en bil som tvättar sina rutor EXAGT när han passerar cyklisten, även fast de va i skuggan, och med solen i ryggen. Stackaren i bilen kan inte ha sett ett dugg! cyklistens reaktion till att han ÄNTLIGEN kan se något är att peka tummen upp och applådera!
Jag vet att hatet mot cyklister kommer fortsätta hela året. Jag undrar bara varför alla hatar cyklister? luktar vi illa? eller är vi mer otrogna mot andra och att deras kärlek har lämnat dom för en cyklist?
Jag tror kanske det ligger något i de sista.
HATA CYKLISTER!
Och nej, det är inte så att jag är allergisk mot något som jag känner till, utan jag lyckades göra en liten mini vurpa tidigare i veckan när jag var ute och cyklade i skogen då jag slog till smalbenet och knäet.
När jag kom hem och fick mina skador inspekterad av min flickvän. Jag har ett litet sår på benet som ser bra ut och är lite svullen ut under mitt knä, men även på ovansidan, hon petar lite och jag frågar henne om hon är säker på att jag verkligen är svullen då jag ser exakt lika dan ut på mitt andra ben. Då inser hon att de va mina lår som va ”svullna”
Jag har älskar att testa, försöka se vart gränsen är och ta klivet över linjen..
Nu har det blivit lite jobbigare då jag har fått företagets monark att funka på min dator, så nu kan jag köra test på mig själv och analysera de när jag är klar..
Jag kan vara min egna testledare eller slavdrivare, när man tränar har man bara sig själv att lura…
på den första januari sprang jag till gymmet för att köra mitt första maxstyrka pass, halvvägs dit blir jag stoppad av en äldre dam som säger att hon är så glad över att se någon som var ute och motionera och verkade helt oförstående till att ingen annan var ute!
personligen tror jag det handlar om brist på hjärnceller, vem är dum nog att springa till gymmet. för att köra max styrka dagen efter en nyårsfest som varade till halv 4?!? (det va iaf då jag kom i säng)
sen slog de mig..
jag är så korkad att jag gör det..