Lida Loop Damm upplagan

Publicerat av
Svara

Foto: Cykelkanalen.se

Ja då var det dags för ytterligare ett Lida Loop. Detta år lite dammigare än vad det brukar vara. Jag lyckades få med mig Matilda som hjälp vilket var till stor hjälp då det var otorligt varmt och man behövde verkligen få i sig så mycket vätska som det bara gick. Väl på plats med alla andra som skulle åka så tog vi oss och hämtade nummerlapp, monterade den och sedan förbi Cykloteket tältet för att slänga in en väska och vidare till Startfållorna men i lite brist på rutin och tid så hade många redan lagt in sina cyklar och jag fick stå långt bak i min fålla. Inget att göra åt det bara att bita i det sura äpplet, dricka vatten och vänta på starten.

Foto: Matilda Neumann

När starten gick och vi tog oss an startbacken så blev det som vanligt, lite hugg om placeringar och spår sen kom vi ut på motionsspåren och jag trodde inte det var sant. det dammade något otroligt, man såg ca 3-4 cyklister framför sig sen var det kört. Efter en stund märkte jag hur det började bli svårt att andas av allt damm men tänkte inte mer på det.

Foto: Matilda Neumann

Första loopen flöt väl på som den brukar, bra tempo på platten och försöka hålla tempot när det blev tekniskt, försökte plocka så många placeringar som det bara gick där jag kunde, sen var det dags för den loopen jag måste träna betydligt mer på. Den mer tekniska andra loopen, försökte hålla ett bra tempo genom dom bitarna men kände snabbt att jag varken hade ben, teknik eller lungor. Jag fick aldrig något riktigt flyt och fick bara svårare och svårare att få i mig luft, det började bränna i halsen och lungorna, så jag slog av lite på tempot och började mata så gott jag bara kunde.

Foto: Cykelkanalen.se

Sen ut på sista loopen så visste jag att det inte var långt kvar och handlade till stor del om att bara överleva. Försökte kräma ur det sista ur mig och fick riktigt bra flyt och lyckades till och med spräcka upp den gruppen jag körde med i en teknisk utförslöpa (den enda på banan) vilket jag blev otroligt nöjd över. Sen var det sista 4km där man kommer ut på dom stora vägarna innan lida och börjar se folk som ligger framför. Jag kände att jag inte riktigt hade power i benen men när en Kille från Knivsta kör om i värdens fart och säger ”kom igen! nu kör vi” så tänder jag till och börjar mata, vi kör om några och så är det min tur att ladda på. Då lyckas jag tydligen hänga av honom. Inte riktigt det jag ville så jag försökte vänta in honom men det gick sådär, han kom aldrig riktig ikapp men jag fortsatte bomba på och tog in några placeringar.

Foto: mtbfoto.se

Bra ladd hela vägen in.

2:45 nånting och 36 plats. Kanske inte det jag ville men ändå helt okej med tanke på att jag har haft ont i ett knä veckan innan..

Foto: Matilda Neumann

Jag vill bara säga att TACK till min underbara fru som såg till att jag tog mig runt, hejjade, langade och hann även med att knäppa några bilder!

Lida ladd

Publicerat av
Svara

Snart är det dags för att lida lite i Lida.

Fotto från Happyride.se

Jag laddar väll på det bästa settet jag vet, genom att vara skadad. Jag har dom senaste dagarna haft ont i mitt ena knä, det kommer troligtvis efter att jag var ute och sprang tidigare i veckan men men.. Jag hoppas på att jag kan jobba bort det lagom till Lida så jag har en Chans på att köra på en bra tid!
Ser fram emot att köra lite MTB igen på lite mer tekniska stigar än vad det var på Lidingö. Känns lite konstigt att jag ska se fram emot lite tekniska stigar…

Sen så passade jag ju på att fylla år nu i veckan, så vem vet? nästa år kanske ni ser mig i H30 ist för elit? eller ska man ge elit något år till innan man är klar där?

På äventyr

Publicerat av
Svara

LLFörra fredagen var det dags för äventyr.

När vi gifte oss så fick vi en gåva om ett äventyr i skärgården från havet och ovan. I fredags var det dags! Det som var lite kul var att det var inte bara jag och matilda där utan även våran kompis Philip som hade fått samma äventyr i 30-present (vi planerade såklart detta så det var inte slumpen).

Det började med att vi fick kliva på en Storebro 90E aka Stidsbåt 90. Dok inte exagt samma som militären använder utan denna är snäppet mindre och lättare och är endast bestyckad med en motor men har typ samma prestanda.

När vi hade glidit ut till sjös en bit och svängt några gånger runt någon liten ö kommer vi fram till en ö. På ön stod en helikopter och väntade på oss. Vi blev indelade i 3 grupper och sen var det bara dags att vänta på att hoppa in i helikopter för att få åka på en liten tur.

Väl inne i helikoptern och uppe i luften. Helt otroligt upplevelse. Allt syntes så tydligt och var så nära varandra Det är tydligen inte så långt mellan Vaxholm och Gustavsberg när man är en bit upp i luften. Helt otroligt coolt…

Sedan var det dags att åka hemåt med båten igen. Denna gång blev vi förvarnade, vi skulle köra lite snabbare och svängigare. Vi fick välja att sitta ute om vi ville men det vara några få som valde det. Vi satte oss inne och iväg bar det, helt otroligt hur smidigt och fint en stidsbåt glider genom vattnet och tar svängar utan några problem alls, den carvar nästan genom vattnet och han som satt bak tyckte det var minst lika kul, tills vi gjorde en krachstop. Alltså gå från typ 20 knop till 0 på bara några meter… Vilket resulterade i att vågen bakom båten kom ikapp oss… Då får man skylla sig själv…

Helt otroligt häftigt…

Smérundan

Publicerat av
Svara

Har väll tävlat igen då!

Tillbaka på landsvägs cykeln, görandes det jag gör bäst; vara jobbig och gå i utbrytning!

Det blev ett nytt lopp för min del hemma i Sörmland, eftersom att vi redan hade tanken på att vara där över den helgen så föll det sig väldigt väl att Team Sméstaden CK arrangerade sitt lopp Smérundan. Jag visste inte riktigt hur jobbigt det skulle bli så jag tänkte att man kan ju alltid göra det jobbigare genom att arbeta mer!

Redan vid start känner jag igen några starka cyklister från lite olika klubbar och efter att den väldigt coola master bilen (en Tesla S) hade släppt iväg oss började ful körningen från några. Att börja hoppa över förningar redan 5-10 min i loppet tycker jag inte är okej. Då ska man inte ligga bland dom 4 första i klungan och inte ens öppna munnen för att andas.

Efter ca 1 mil får  Martin Magnusson från Strängnäs Ck en lite lucka i samband med möte och att jag tröttna på att det ful åktes, Martin hade en klubbkamrat som inte jagade vilket jag har total respekt för, men när man sedan inte vill jobba ikapp luckan när man kommer från en helt annat klubb är helt oförståeligt för mig. Så jag lät Martin få en lucka på 15-25 meter innan jag tröttnade och stötte ikapp. Väl ikapp jagade jag upp tempot och vi körde på. Jag förklarade vad min plan var och jag ville visa tydligt vart skåpet skulle stå. När jag sneglar över axeln så blev han som var så himla trött VÄLDIGT pigg med en gång och försökte stöta ikapp oss från klungan. Vi borrade ner våra huvuden och körde.

foto: Lucas Lovegren

Mycket bra samarbete och kommunikation mellan oss i utbrytningen resulterade i att ökan bara växte och växte. Vi fick några få tids angivelser längst banan som först var 2 minuter och sedan 3 minuter med drygt 1/3 kvar av loppet. Då visste jag att det kunde gå om vi försökte jobba bra ihop! Vi hade dock ett problem…

foto: Lucas Lovegren

Martins bakväxel hade lagt av efter typ 4 mil, vilket resulterade i att han bara hade 2 växlar att köra på. Vi valde att inte stanna och köra på då vi hade dålig koll på hur samarbetet i klungan var och vad vi hade för lucka ner. Bära eller brista..

foto: Lucas Lovegren

När vi började vände norr ut på banan så blev det genast mycket jobbare, vinden blåste nu sida mot ist för sida med som gjorde att vi hade fått en fin lucka i början av loppet. Jag blev allt mer orolig att klungan bakom hade börjat köra och fått igång ett samarbete i vinden så jag, allt krispigare jobbade så mycket jag kunde så Martin kunde jobba så mycket han kunde då jag visste att vi skulle vara mycket snabbare 2 än om jag hade försökt gå solo.

När vi äntligen var framme på området så blev det en liten spurt oss emellan, Men det var mer en formalitet. Jag rullade först över mållinjen och var grymt nöjd med våran insatts. Lika så var arrangörerna! Alla som såg oss i utbrytning var imponerade över att vi hade orkat!

Grymt bra kört av alla inblandade! Grymt bra arrangemang och otroligt fin tävling! grymt kul att sätta färg på loppet! Ses nästa år!

tänk vad glad man kan vara när man cyklar!

foto: Lucas Lovegren

Tävlings tänk

Publicerat av
Svara

Ja, hur ska man egentligen tänka innan en tävling? oavsett om man har riktiga mål eller man tar det med en klackspark och ser det mer som en träning? Hur ska man tänka? Vilket mindset ska man ha när man går in?

Personligen så ser jag alla race som race. Där emot har jag viktiga: ”A Race” tävlingar och mindre viktiga B och C race. Det skiljer sig egentligen inget när det gäller min mindset, jag är där för att göra mitt bästa. Materialet är den samma, en chans att få köra med finhjulen, speedsuiten och köra all in på tävlings nutritionen. Allt för att få in en vana. Sen kanske det är skillnad mellan hur jag lägger upp loppet och vad jag gör innan. Testa ett annat upplägg innan tävlingen eller kanske göra något jag inte brukar göra på tävlingar. Allt för att se vad jag kan lära mig inför framtida tävlingar.

Varje start på en tävling är en chans till att lära sig något nytt och utvecklas inför framtida tävlingar. Det ger även ett visst lugn i kroppen, en vana, en rutin. Så att man slipper bli nervös inför loppen utan att man vet vad man behöver, när man behöver och vart man hittar det!

Saker med mening

Publicerat av
Svara

Ibland måste man stanna upp och fundera på vad det är för mening på saker och varför man använder det.

Det är sällan jag bryr mig om sånna saker, jag använder det mesta. Ibland tittar jag på vad andra använder och ibland tittar jag åt helt andra hållet. Kanske tänker efter lite extra för att hitta en sak som andra inte har hittat än. Det gäller både Cyklingen och vardagen.

Det har ju kommit en boom nu dom senaste åren med kravmärkt och annat hippi tjafs. Vart ifrån kommer sakerna och vad betyder dom för samhället. Men vad betyder produkterna för dig?

För ett tag sen kom jag i kontakt med ett företag som heter ZOX som drivs av 2 bröder i USA som ville kombinera funktion, stil, uppmuntran och skapa ett sammanband mellan olika personer.

Zox är ett företag som gör coola armband med uppmuntranden/motiverande fraser på insidan och cool designe på utsidan dom gör alla band i limiterade utgåvor så det blir lite extra samlar status då dom coola designerna tar slut snabbast.

ta en titt på deras sida: ZOX

Är medveten om att länken ser suspekt ut men lita på mig 🙂

Ibland blir man bara glad och varm inombords

Publicerat av
Svara

Idag när jag va ute och cyklade var jag tvungen att vända för att jag såg något som jag inte ser varje dag. Det var 2 herrar som satt utanför ett garage med en bil med öppna dörrar. Jag rullar fram och frågar dom snällt: ”Är det där det jag tror att det är?” var på jag fick svaret: ”ja det är det, en 601a helt i original”

inte varje gång man får lite Ostalgie runt Haninge. Jag hade hittat en Trabant 601 från -61 som var helt i original, med 2-takts motorn fortfarande i!

Dom var lite nyfikna på hur jag hade koll på denna ovanliga bil så jag förklarade min anknytning till bilen och berättade om mina rötter och då tyckte dom det var ännu roligare och knäppte några bilder som han sedan skickade till mig.

Han visade alla små saker han hade fått med med isntruktions bok och en liten bruk med olja, det värsta var att jag visste exakt vad det var för bruk, en gammal ”gurk burk” med spreewälder gurken. Vi pratade vidare om hur han skulle besiktiga den och ev. konvertera till etanol, sen spårade vi ur på div. andra saker och jag tackade för mig efter 15-20 minuter. Dom var glada över att jag var så trevlig och ville titta på deras gamla bil dom hade.

Jag avslutade med att tacka för mig och be dom vara snälla nästa gång dom ser en cyklist. det kan ju vara någon som gillar gamla bilar!

Lidingöloppet

Publicerat av
Svara

Då var tävlings premieren avklarad. Har väll inte direkt haft världens bästa uppladdning med tanke på den fantastiska resan till Mexico och sen massa sjukdagar efter det. Sen började inte morgonen på något super bra sett häller då jag på något sett stängde av min veckar klocka mitt i natten så jag höll på att försova mig. Blev inte riktigt den lugna morgonen jag hade tänkte utan blev lite stress och panik men jag han ta mig till Lidingö utan problem!

Foto: Cykelkanalen.se

Själva loppet gick väll helt klart överförväntan! Jag hade räknat med död och panik men det blev nästan tvärt om. Fick starta väldigt långt bak med mycket folk framför mig så jag hade en hel del personer att passera, Redan i första backen hade jag redan kommit ikapp en hel del och jobbat mig in i klungan och tagit platser. In på första smala partiet så stod det still, Folk bromsade in och tog det lugnt, men jag hade lust att åka snabbt så utan massa markeringar på banan valde jag att åka vid sidan av vägen. Är ju trots allt en MTB tävling, fick en del placeringar på det.

Sen blev det väldigt snabbt ett landsvägslopp med cyklar med rakt styre, grupper bildades snabbt, positioner växlade och folk slutade arbeta när dom kom till fronten. Vilket jag kan bli irriterad på när det är 50m fram till nästa klunga, inge svårt att köra ikapp. Men varför ska jag dra ikapp klungan framför med någon tjomme på hjul som inte vill jobba? Då gör jag det jag gör bäst: attack cykling! Så istället för att dra upp honom så kom han aldrig ikapp. (inte han på bilden nedan, TCM åkaren va chill)

Foto: Cykelkanalen.se

Efter att ha jagat och jobbat i gruppen stora delar av loppet och tagit placeringar i varje backe uppför med krampkänningar genom senare halvan av loppet. Så kommer vi ut på det ÄNDA lite tekniska partiet på banan och jag fuckar upp allt… nu efterhand fattar jag varför då jag körde lite högre tryck i däcken än vad jag är van vid så jag missbedömde allt. Så jag är tvungen att klicka ur och var snäll nog och lät gruppen passera så jag kunde jaga ikapp dom efter det partiet i min takt. När jag kom ikapp gruppen så var farten lika låg som tidigare, Ja jag tyckte det gick lite långsamt hela loppet men hade svårt att göra saker då det var mycket trafik. Jag tog några placeringar i en backe och såg dom som låg i täten och då hade dom gått i en lite attack med typ 8km kvar. När nästa backe kom så tog jag några platser till och vi körde ikapp dom 2 som var iväg var på jag tänker att det är ett bra ställe att göra något otroligt korkat, nämligen attackera med 4 km kvar.

INGEN annan ville med, dom låg bara och titta på varandra och jag fick snabbt en lucka på typ 100 meter var på jag bestämde mig: ”let´s do it!” så jag borrade ner huvudet och körde! med knappt 1km kvar såg jag dom som jagade, det hade blivit en liten grupp av dom som hade gått iväg tidigare och dom jagade, Då fick jag lite panik och försökte hålla tempot hela vägen. Kom i mål med ett bra försprång till dom andra!

Kom 88a på 2:26:18 rätt nöjd med det med tanke på min uppladdning! nu är det nya tag inför kommande race!

Foto: Lovisa Hammarbäck

Före loppet när jag var ren och trodde på mig själv

Foto: Lovisa Hammarbäck

Efter loppet då jag va lite smutsigare och tänkte på Pizza

Laddar

Publicerat av
Svara

Pre-race nerver, jag har dom inte idag… och då ska jag ändå tävla på lördag, På Lördag är det dags att äntligen (??) stå på startlinjen igen.

Känns lite konstigt, det är MTB som gäller och jag har varit lite sjuk den sista tiden och inte riktigt kunna träna så som jag vill. Det har gjort att jag inte har några riktiga förhoppningar på Lördages race och gjort att jag inte orkat bråka om mitt startled. Men jag tänker att jag tar det som bra träning inför resten av säsongen så vi får se om jag blir nervös eller bara tar det som en klackspark och stannar vid alla depåer för att fika..

foto: Peter Alexis/Katrineholms-Kuriren

Hitta vilse

Publicerat av
Svara

Idag hade jag en plan på vad jag skulle göra. Jag skulle till Högdals toppen för att köra Hökarängens XC för att finslipa lite fart och flyt i skogen och tyckte att det inte skulle vara så svårt att hitta runt den där banan. Ovan ser ni bilden jag tog på på banan innan jag åkte iväg..

Verkligheten var dock lite svårare i första skogspartiet då man dels ska snurra tillbaka på sig själv mellan dom 2 olika looparna samt att det inte bara är en stig i skogen… jag blev minst sagt förvirrad och lite frustrerad, slutade med att jag cyklade delar av banan baklänges bara för att hitta till vart stigen började. Så en hel del fram och tillbaka för att lära mig att hitta. kanske inte riktigt vad planen var för dagen men det blev bra ändå, fick köra en hel del teknik och jag märkte helt klart att jag behöver slipa på min teknik då det jag har förträngt hur svårt det kan vara att köra en riktig XC bana…