Ja.. igår var jag och vaccinerade mig innan Mexico resan som kommer inom kort och ja, det va ingen höjdare… eller jag kanske ska säga att det verkar ha fungerat. Jag känner mig nämligen lite sänkt idag och hade ont i armen under gårdagen så det har blivit lite av 2 ofrivilla vilodagar nu, men jag får ju hoppas att det funkar och jag slipper bli sjuk.
Det dumma är bara att jag måste göra om det…
Ja, då var det dags iår igen. Vi åkte till Fjällen för att åka lite skidor. Det jag kan säga är att övning ger färdighet. Jag sa ju tidigare att man inte ska bli allt för bekväm i det man göra så att åka till fjällen var helt klart en sådan sak. Åka längdskidor på förmidagen vilket jag typ aldrig gör och Snowbord på eftermiddagen vilket inte häller hör till vanligheten var helt klart utanförmin komfort zon.
I början av veckan hade jag maxpuls på 2,5km skidåkning och ramlande både uppför och utför. På Snowboarden klarade jag inte av tå skär. Men efter en vecka så klarade jag 2,5 km lätt, utan att ramla och mycket snabbare än första dagen utan att nå maxpuls. Utför gick det mycket bättre där med och klarade av både tå och helskärmsläge, bromsa åt båda hållen och tillochmed köra i lite puder! Ser fram emot nästa år, då kanske jag ska testa skidor utför…
mer om veckan inom kort! Men tack alla inblandade..
Kommer ni ihåg att jag för ett tag sen skrev att man inte ska bli allt för bekväm i det man håller på med? Så nästa vecka kommer jag spendera i Ramundberget med att vara obekväm. Då tänker jag inte på att sova på golvet utan göra saker jag inte är van vid eller riktigt bekväm med.
En helg av bambi på hal is, både på skidor och Snowboard. önska mig lycka till
Jag satt på trainer idag och rullade av efter mitt träningspass och lyssnade på lite ”klassisk hip-hop” Då började en låt spelas…
KRS-One med Sound of da Police, det fick mig att minnas tillbaka när jag kanske var typ 10-12 låg i badkaret och hade P3 på i bakgrunden och hade fått en av mina första RedBulls någonsin. Allt för att förbereda mig inför skolveckan som skulle komma..
var det här mitt tycke för Hip-Hop började?
Ja, igår har varit ett minst sagt annorlunda år. Jag har valt att inte tävla så mycket som jag brukar utan jag har lagt fokus på annat i livet. Så som att faktiskt gifta mig. Jag är nu mera Herr Neumann och Matilda är min fru, börjar vänja mig med den titeln
Eftersom att jag inte skulle tävla så mycket så la jag mycket fokus på träning och testa nya saker. Så jag tog faktiskt och testade SwimRun och det var faktiskt riktigt kul så det blev faktiskt 2 st race och till nästa år tänkte jag nog köra något till, även kanske lite längre om tillfälle ges. Sen åkte jag skidor på dom dagarna det gavs möjlighet för det. Men nästa vecka hoppas jag att detblir en ökning på antalet skidpass jag hade i fjol då vi ska till fjällen!
För att runda av året har jag funderat lite på vad som händer nästa år och vad man har haft för drömmar tidigare och vad som har blivit av med dom, När man va liten så hade man ju helt klart andra drömmar än vad man har nu, men hur mycket har dom egentligen ändrats? Jag tänkte ta upp lite saker som jag drömde om när jag va liten, typ dröm jobb, dröm bil osv. hur har det ändrats? och vad är rimligt just nu?
Dröm bilen:
När jag va liten var det helt klart en Dodge Viper GTS, Dock känns det höst orimligt just nu.. Hur ska jag få med mig cykeln? med tanke på den gigantiska motorn som sitter i den lär jag inte ha råd att använda den men det är helt klart något jag drömmer om även idag.
Vad drömmer jag om för bil idag då?
En liten Golf… en liten snabb smidig Golf. känns inte så ormilgt… men lite halv opraktiskt, jag kan inte ta den någonstans ute på landet, jag får knappt plats med en cykel i den. men det är fortfarande en dröm helt klart.
Men vad är realistiskt?
Audi kombi? ja? 4 hjulsdriven så man kommer fram på landet, kombi så man får med sig allt, och möjlighet att transportera cyklarna på taket. SEN kanske det är något under motorhuven som inte tillhör det ”normala” det är ju därför det fortfarande är en ”rimlig” dröm 😉
När jag var liten drömde jag om att bo där jag jobbade med hela min familj, jag ville öppna en resturang där hela familjen jobbade och bodde. Det var när jag va typ 7 år gammal. Nu känns det lite orimligt. Drömmen är ju att ha ett hus i Stockholm med mycket tomt och avskiljt men ändå centralt, som sagt. En dröm.
Vad är då realistiskt? ett hus är inte ormilgt. men kanske inte i Stockholm. Kanske blir till att emigrera till mälardalen.
Vad kan man ha ett hus? joo ett hobby rum! När jag var liten drömde jag om att ha ett rum med modelljärnväg. ett rum man kan bygga upp och pilla på när man har tid och vill vara ifred, ett rum där man kan bygga och leka
Kanske inget jag drömmer om direkt nu, hade varit lite kul och nördigt men det är inget jag drömmer om aktivt. nu drömmer jag mer om:
ett hemma gym! eller snarare ett garage gym!
Vad är en rimlig dröm? helt klart ett hemma gym, kanske lite enklare än det som är på bilden men det är ändå rätt rimligt.
Dröm jobbet när man var liten är inte riktigt vart det blev av när jag ”blev stor” jag drömde om att bli lego designer
bygga lego hela dagarna och ha mycket legobitar att tillgå som hälst! vilken dröm!
Drömmen just nu är ju att bli profs cyklist, letar på arbetsförmedlingen med jämna mellanrum men hittar inget. Hur kan man då få jobba med det men ändå inte? joo man kan ju fortfarande jobba inom cykling som RnD eller säljare, det finns fortfarande i huvudet.
och när det gäller tävlingarna är det bara en lite sak som ändrats…
Jag har alltid drömt om at bli bäst.. Men jag har aldrig sagt i vilken gren. eller i vilken ålder. så chansen finns fortfarande!
Då har det varit jul iår igen och jag kan kort och gott konstatera att jag borde tränat mer så jag hade orkat äta mer…
Eller aa jag kanske åt lika mycket som jag hade gjort om jag hade tränat en massa men eftersom att jag inte tränade så mycket så mådde jag sämre.. ni vet, sådär uppsvälld som man blir av lite för mycket mat. Jag funderade även på om jag skulle sluta äta iår… men sen insåg jag att de va en dålig ide då det faktiskt är gott med mat.
Men det får mig att tänka att jag är en liten bit bort från min tävlingsvikt jag skulle vilja ha till sommaren med bibehållen kraft. Så efter våran bröllopsresa blir det helt klart inte lika mycket intag av mat för att komma dit!
Ni vet den där känslan man får i kroppen när man träffar någon som berättar hur bra det går för dom på ett eller annat sett. Oftast blir man glad för den personen men ibland så blir man besviken eller arg ”varför ska den personen lyckas/få allt men inte jag?!”. Inte allt för ofta får man dock känslan av ”jag ska nog visa dig, jag ska göra det du gör 15 gånger bättre”.
För någon dag sedan så var det så att jag tände till när någon berättade, den där känslan där man har ett litet leende på läpparna i tankarna och en liten sporre för framtida träning. ett litet sug efter att få visa att man är lite bättre än dom.
Helt klart en motivations höjare så nu laddar jag inför nästa år med ännu lite mer driv och jädrar anamma…
Jag kanske ska lägga ner de här med cykelbloggande och börja med en konsert blog ist?
Jag och Matilda var nämligen i Uppsala i helgen efter att jag varit sjuk tidigare i veckan och såg Millencolin. Sjukt kul att se dom live. Det är nog inte det bandet jag har lyssnat på mest av alla de senaste åren. Men när jag va junior gick det varmt i stereon till och från tävlingar och ibland även på träningar. Jag har ett starkt minne när min gamla klubbkompis Micke Häggkvist tog fram sin mobil på ett distans pass och började spela musik och sa: ”Vi måste ju ha musik när vi äter!” så samtidigt som vi cyklade och åt våra bars så lyssnade vi på Millencolin, när vi ätit upp så stängt vi av och körde på…
För länge sen så såg jag att dom hade sin ”avskedsturne” och missade den då, men NU! nu fick jag se dom! Jag är sjukt nöjd över att jag fick se dom live på en sjuk bra spelning! TACK!
Jag och Matilda passade på att lyxa till det innan spelning som var i Uppsala genom att bo på hotell då hon jobbade, annars hade vi tittat på dom i Eskilstuna med största sannorlikhet! innan spelningen var vi och testade Burgare på BastardBurgers, riktigt bra burgare! mysigt ställe och spännande öl! helt klart värt ett besök om man är i Uppsala
Allt började med en road trip genom sverige för en herrans massa år sen. Vi åkte många mil och spenderade många timmar lyssnandes på Radio, och då lyssnade vi rätt mycket på P3. Där var det ett program som vi faktiskt höjde och lyssnade lite mer på än att bara ha det på i bakgrunden. Det var ”Så funkar det” Ett program med 2 killar som svarade på frågor med hjälp av sina experter. Dom fick rätt intressanta och knasiga frågor som de gav minst sagt intressanta svar.
”Hur många meter väg äger en svensk som betalar vägskatt” När dom fick svaret, tror det var ca 22m. Så funderade dom på: vart kan man hitta ”sin” bit? Eller äger man en millimeter omlott med massa andra personer?
Funderar än idag på deras knasigaste frågeställning
Men jag måste säga att har lyssnat och titta på nästan allt dom gjort efter den sommaren. Radio program, TV program och Podcast. Nu har jag även sett dom live! Jag är sjukt nöjd.
Jag måste även berätta första gången jag såg Anders.. Jag gick i typ 9an, säkert 1 eller 2 somrar efter roadtrippen då var jag på stan med en kompis till mig var på vi ser någon sitta på en parkbänk mitt på Drottninggatan, Anders Johansson i hög person. Var på jag frågar min kompis om det inte är Ankan från Anders och Måns var på hon säger ”Ja” det är det nog”. Vi var nog inte så diskret då han tittade på oss och vinkande lite försiktigt…
Vi fick panik och gick där ifrån med raska steg..